Hej järnvitriolare!
Jag driver några olika bloggar men den här, som jag mer eller mindre aldrig uppdaterar, är tveklöst den populäraste. Det tar jag som ett tecken på att det var korrekt att starta den.
Nu har det gått snart två år sedan vi bytte till vår järnvitriolade fasad. För nytillkomna så genomfördes arbetet under ett halvårs tid vilket i praktiken betyder att en av sidorna (västsidan) har fått exponeras för sommarljus två somrar och resten av kåken bara en sommar. Och det märks!
Västsidan har nu stabiliserats i en silvergrå ton som är ganska lik den färg vi eftersträvade. Möjligen kan jag tycka att man ser att den är järnvitriolad. Hade på nåt fåfängt vis varit snyggare om det såg ut som att den grånat på naturlig väg. De andra sidorna (särskilt norrsidan) har en bit kvar till silvergrått men de har mörknat mycket!
De fläckar där vi missade att stryka järnvitriol lyser igenom kraftigt. De blir klart ljusare i sin gråa ton. Den största nackdelen med den här fasadtypen är att jag inte kan sluta titta på hur det utvecklar sig.
En sak till som jag noterade igår är att vi tyvärr har en rätt tydlig, röd rand runt hela kåken i markhöjd. När det regnar på fasaden rinner järnvitriolen av och skvätter vid markkontakt upp på grunden. Den röda färgen verkar inte vilja försvinna och jag har inte försökt att tvätta bort den. Det får bli ett senare målarprojekt.
Mer info kommer när det känns relevant.
